Dramauppgift - Litt. gest
Manuset handlar om konflikten mellan tryggheten och den destruktiva lusten. Konflikten mellan Protagonistens behov av självständighet och hennes behovet av närhet till sin partner - och vad denna slitning ger upphov till.
Protagonisten cyklar, i mötande körfält närmar sig en lastbil.
tur att det bara var en uppgift och inte verkligheten
Rättelse: "hennes behov" och inte "hennes behovet"
Gillar att provocera, men tycker att allt du skriver är väldigt fint trots mina rättelser
man kan vara självständig och samtidigt i behov av sin partner, eller hur?
innebär balanserandet av att vara kär och självständig följande:
man cyklar där på landsvägen och plötsligt dyker tanken upp om att svänga ut framför lastbilen, men den kommer inte längre, den stannar där som en tanke blott alternativt resulterande i darriga händer och snabbare andning. bemärkningsvärt är att tanken fortsätter komma tillbaka då och då, vid de tillfällen när man som mest känner sig obalanserad i sin självständighet och roll som kär.
dessa tillfällen kan måhända vara de tillfällen då man måste ta sig ur sin lilla bubbla och reflektera över vad som händer, analysera livet och få perspektiv på vardagen.
när man känner den existentiella ångesten.
men trots oron som kan infinna sig, är det inte alltid en broms som vi har inom oss?
styret styrs aldrig till det motsatta körfältet och vi gör inte tillräckligt dumma saker i vår panik och frustration som aldrig går att lösa i efterhand när den där analysen och reflektionen skett och man fått perspektiv på vardagen igen.
ett väl övervägt val kanske det inte låter som när man befinner sig i paniken och frustrationen, där styret darrar till eller där orden flyger ut ur munnen, men det kanske är det absolut mest gynnande för dig själv, som försvar.
som försvar för att kunna skaffa den där självinsikten som krävs för att kunna balansera de där två såpass viktiga sakerna i livet.
Sv; ger dig min tillåtelse att fortsätta leva i förnekelse
