"Men det är inte homofobernas dåliga samvete vi flyr från; det är vårt eget dåliga samvete för att vi i dag och just nu gör precis samma sak som de. Numera är det inte de vita homosexuella männen som dör. Det är deras antites: de svarta, heterosexuella kvinnorna. Bryr vi oss? Sörjer vi deras död? Lyfter Gardell ett endaste finger? När historiens skuld används för att glömma samtidens skuld är det inte en god historia. Hur traumatisk denna historia än var då, har den nu blivit en narcissistisk historia som inte kan få nog av sig själv. Och sådana finns det redan tillräckligt av. Låt oss berätta en annan historia: historien om aids i dag. I slutänden är det den enda historia som kan rädda liv och som därför är behjärtansvärd på riktigt."

 

Jag behöver inte ens omformulera, Sara Edenheim uttrycker det redan så fint i DN när hon ifrågasätter glorifieringen av Jonas Gardell och "Torka aldrig tårar utan handskar".

Läs hela hennes essä här: http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/gardell-grater-bara-for-mannen