Distinkt är min dragning till det som ännu inte är definierat.
Till det som lämnats oberört. Obesudlat.
Distinkt är min tro på det spelrum naturen tilldelat själen,
som begränsas av den mänskliga förmågan att förminska dem med potential att bli störst.

Jag vill även ha en distinkt tro på förändring. På förståelse och försoning.
Men jag hittar den inte.