Städade min skrivbordslåda. Hittade lapp med citat.

 

"Det sköna är ingen egenskap hos tinget självt; det existerar endast i betraktarens medvetande, och varje medvetenade varseblir en särskild skönhet."

- David Hume                 

 

Uppskattar min lappmani ibland.

Man kan upptäcka bortglömda skatter när man som bäst behöver dem. 

Distinkt är min dragning till det som ännu inte är definierat.
Till det som lämnats oberört. Obesudlat.
Distinkt är min tro på det spelrum naturen tilldelat själen,
som begränsas av den mänskliga förmågan att förminska dem med potential att bli störst.

Jag vill även ha en distinkt tro på förändring. På förståelse och försoning.
Men jag hittar den inte.