buss


känner mig
parallell.

lite som den
man sitter brevid på bussen.
den man flyktigt funderar över
vad den heter.
var den bor.
om den har alkoholproblem.

inte den vars
liv man korsar.
den som
berör.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0