till farfar


Urets drev har stannat,
loderna har ej vaknat ur sin sömniga dvala,
ingen kommit för att ömt väcka de små

Tiden är ur led, ack
föddes jag för att vrida den rätt igen
Ack föddes jag för att väcka den
genom att ömt kyssa dreven igång,
varsamt smeka loderna till arbete

Tidens gång har lagt
sin tyngd över mina läppar
Kyssa andan ur tiden,
kan bara jag

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0