Sabra och Shatila
Sabra och Shatila - Rawia Morra
på den vita ytan som täcker
din revben växer vallmo
och lurar mig på det stora klara
dropparna som omger min själ
jag bär ditt hjärta i bägge händerna
och ber för vår stjärna
för vårt enda tält
du gråter för Shatila min älskade
du gråter över sprickan i tiden
och skuggan som vandrade obekymrat ut
rätt i tiden som dras runt våra halsar
som en snara
du tänker på Sabra min älskade
på ynglingen som stal en häst
och red ut i berättelsen
om våra stora sår
du tänker på Sabra min älskade
kliv inte över kropparna som ligger utanför vårt synfält
dö inte med dem i den sista gränden som tillhörde oss
Kommentarer
Trackback
