sprang som i trans
trampade in min förväntan i asfalten
mot öster med lätta fötter

mot absolutismen
och ensamheten

du klyver mitt innersta,
det allra obetydligaste
likt kärnkraft
klyver livets minsta beståndsdel

kärnan till allt
själen

ibland när jag lyssnar på musik måste jag blinka
för det händer att jag tänker på hur det kunnat vara,
om jag vågat lägga min kind mot din.

har tyckt mycket om dagen idag,
den har gjort mig glad!

ibland undrar jag om
att vara verbalt kapabel och verklighetsfrånvänd
går hand i hand,
om förmågan att beskriva storslagenhet hämmar upplevelsen?

jag har inget belägg för mitt påstående,
det är därför jag undrar

att cykla hem i skolsken
för att sedan hitta utslagna krokusar i rabatten
gör mig patriotisk,
Sverige är fint

dör lite
på teckenscheman parabler polynomfunktioner derivata funktionsvärden

min helg har varit vild

ibland känns mitt liv som när man sitter på bussen
och ser landskapet passera förbi
förstå mig rätt, jag älskar mitt liv
men ibland funderar jag över om det inte
funnits mer att älska om jag inte suttit på bussen?
eller om jag valt att stiga av, börja leva
i det landskap som figurerar som liknelse
i den poäng jag försöker göra

och till de vänner jag har som gärna analyserar;
det uppenbara är svaret, som alltid

hon är ganska fin
när hon sitter stilla
och solen lyser på promenadvägen,
trogna Hedda