-

14 februari 1962

fett värd vecka.

min bror fyllde femton. gav honom en kondom. grande. vill helst inte att han
använder den. fast bättre med än utan antar jag. vill dock helst slippa tänka på sånt.
han är ju liksom bara barnet.

försökte vara kulturellt bildad. gick sådär.

vågade ha mitt hår utsläppt för första gången.
alltså, lika spännande att duscha varenda gång. ny färg liksom.

köpte mårten. han låg inslagen i tidningspapper. 14 februari 1962.
fin alla hjärtans dag-present skulle jag säga. pappa tyckte det var makabert.

2012-01-27 @ 18:01:17 Permalink liv Kommentarer (3) Trackbacks ()

strung out until ripped apart

längtar till lördag
den officiella anledningen
är helg

2012-01-27 @ 14:43:28 Permalink liv Kommentarer (0) Trackbacks ()

sidan 289

"Det är som om jag någonstans under revbenen på vänster sida hade ett band som är hårt och oupplösligt hopknutet med ett likadant band på motsvarande ställe i er lilla kropp. Och om hela det stormiga havet breder ut sig mellan oss och kanske tvåhundra miles av land, så är jag rädd att det gemenskapsbandet kommer att brista, och då tänker jag mig ängsligt att jag skulle kunna börja blöda invärtes. Men ni, skulle väl bara glömma bort mig."

så, känner jag ibland.

2012-01-22 @ 20:57:32 Permalink liv Kommentarer (0) Trackbacks ()

självdistans

inte så man misstar ett orginal för en billig kopia
men poäng
för att de försöker

2012-01-19 @ 16:46:40 Permalink liv Kommentarer (2) Trackbacks ()

puss

ja, mitt hår är ljus rött/mes brunt
sara, du som inte har sett
kommentera något snällt, okej?

2012-01-17 @ 19:49:54 Permalink liv Kommentarer (2) Trackbacks ()

på andra sidan tystnaden

när en smekning skriker och vi hör hur tankar gror
vi önskar oss till andra sidan, en plats där ljuder sover och stilla tystnad bor

en förnimmelse av evigheten i tysta orda lag
där tankar viskar stilla, om fulländning, och jag
tror på vad som viskas
i vindens mjuka famn
medan skriken piskas
i mitt medvetandes hamn

på andra sidan tystnaden, där allt vi önskar finns
vi ändå inte nöjda är, förrän inga ljud vi minns
vilar oss i sfären av tysta tankars frid
och gläder oss vid tanken på tystnad i oändlig tid