vill leva då
då jag kunde cykla tre kilometer och
dansa mig lycklig i nurvarande hage

vill leva då
då allt var lika komplicerat och
dansa inte hjälpte inte mer än nu
mot ont i magen

vill
bara rekomendera en bok
som hitills är komplett
innehåller allt
fin prosa, andra världskriget, psykologi och arg socialism

och om inte
så kan man åtminstonde viga 3 minuter och femton sekunder åt fiolspel

Gick upp tidigt och åkte tåg till Göteborg
för att möte upp Rebecca,
hon kom med spårvagn 13
och vi fortsatte mot secondhand på linnégatan

Sedan åt vi lunch och gick i Haga
jag spenderade för mycket pengar på för få ting   
och var lycklig över vårsolen

I Trollhättan skulle jag träna
med Jenny, men vi hamnade fel
och åt istället

Summa sumarium, fin dag
trött nu

började vansinnigt projekt
som nu äter upp mitt lov
och jag känner hur jag förlorar
min sociala kompetens
bland färgburkar och maskeringstejp

sörjer över en framtiden
då vi inte längre talar på samma våglängd
som om vi levde i parallella världar
utan fysisk eller emotionell kontakt

då vi endast är nummer i kontaklistan
som vi aldrig ringer längre

"du tror att de som du vill kalla människor
ska se ut och alltid tänka just som du
men om du följer spår du aldrig sett för
kan du lära med ditt hjärta här och nu"

lycklig över kap för tio,
speciellt då jag insett
att större delen av mitt
umgänge dissar lov
vecka åtta

spontanklippte mitt hår förut
och nu ska jag fortsätta
läsa simon och ekarna
puss

började min fredag med sovmorgon och sol. det var fint

hängde lite med ebba, julia och marliyn. hon är bildskygg den sista

åkte kollektivt

therese kom. vi åt sallad med ägg och vitlöksdressing. även fast vi
skulle på fest. men det gjorde ingenting. för skolan hade serverat aioli

sen blev jag rödögd och skickade irrelevanta sms

och klockan blev halv fyra

---

jag och rebecca bytte julklappar igår
och så har ännu en vecka gått
det går bra nu

---

Sabra och Shatila - Rawia Morra

på den vita ytan som täcker
din revben växer vallmo
och lurar mig på det stora klara
dropparna som omger min själ

jag bär ditt hjärta i bägge händerna
och ber för vår stjärna
för vårt enda tält
du gråter för Shatila min älskade
du gråter över sprickan i tiden
och skuggan som vandrade obekymrat ut
rätt i tiden som dras runt våra halsar
som en snara

du tänker på Sabra min älskade
på ynglingen som stal en häst
och red ut i berättelsen
om våra stora sår
du tänker på Sabra min älskade
kliv inte över kropparna som ligger utanför vårt synfält
dö inte med dem i den sista gränden som tillhörde oss