Grâce á toi á nouveau respire.

Jag var fjorton år och trodde att jag visste vad svår kärlek var. Jag skrev om symbios. Om läppar och gemensamma andningssystem. Om gemensam förutsättning för existens. Jag frågade vad som händer när två organismer beroende av varandras existens slits itu. Jag förutsatte att man blöder ihjäl.

Jag var sexton år och trodde att jag visste vad svår kärlek var. Jag förälskade mig i en film om John Keats. Tyckte att jag hittade ett citat som talade till mig: "I had such a dream last night. I was floating above the trees, with my lips connected to those of a beautiful figure. For what seemed like an age." Jag såg samband.

Jag är arton år, och jag tror inte längre på svår kärlek. Jag eftersträvar den inte heller. Jag vill ta självständiga och egna andetag. Men om du vill, kan jag andas dem delvis för vår gemensamhets skull?

Perspektiv och insikt.

Oftast behövs det bara lite perspektiv för att inse att
leva är så jävla fint. Speciellt om man, som jag,
omger sig med fina människor.
Då är livet jävligt fint, nästan jämt.

__________________

"I vissa aspekter är du allt", sa jag. "I vissa aspekter äger du mig helt."

Dramauppgift - Litt. gest

Synopsis:
Protagonisten är en ung kvinna med en teori som säger att när människor är som lyckligast finns det en destruktiv kraft inom dem som får dem att vilja riskera tryggheten och lyckan; människor är beredda att pröva tryggheten för att se hur mycket den faktiskt är värd. Hon beskriver sin teori med hjälp av en liknelse: man cyklar på en väg och möter en lastbil, och känner ett behov av att veta hur det skulle kännas att vrida på styret och svänga ut framför lastbilen; man är trygg och kan själv göra det aktiva valet att avsluta den tryggheten, det outforskade är lockande.

Manuset handlar om konflikten mellan tryggheten och den destruktiva lusten. Konflikten mellan Protagonistens behov av självständighet och hennes behovet av närhet till sin partner - och vad denna slitning ger upphov till.
 
Sista scen:
15. EXT - EN LANDSVÄG
Protagonisten cyklar, i mötande körfält närmar sig en lastbil.
Protagonisten svänger in framför lastbilen.

__________________

"Fan ta dig om du tror att vi kommer falla", sa han. "Fan ta dig i så fall."

Nionde december

Städade min skrivbordslåda. Hittade lapp med citat.
 
"Det sköna är ingen egenskap hos tinget självt; det existerar endast i betraktarens medvetande, och varje medvetenade varseblir en särskild skönhet."
- David Hume                 
 
Uppskattar min lappmani ibland.
Man kan upptäcka bortglömda skatter när man som bäst behöver dem. 

Candy


Såg en film. Som berörde.

Femte december

Distinkt är min dragning till det som ännu inte är definierat.
Till det som lämnats oberört. Obesudlat.
Distinkt är min tro på det spelrum naturen tilldelat själen,
som begränsas av den mänskliga förmågan att förminska dem med potential att bli störst.

Jag vill även ha en distinkt tro på förändring. På förståelse och försoning.
Men jag hittar den inte.

Tjugosjunde november

Ganska omotiverad på livet.
Fint då att klä sig i kläder tillhörande
två av mina favoritpersoner. Vill tro att jag känner deras stöd.

21/11

"Men det är inte homofobernas dåliga samvete vi flyr från; det är vårt eget dåliga samvete för att vi i dag och just nu gör precis samma sak som de. Numera är det inte de vita homosexuella männen som dör. Det är deras antites: de svarta, heterosexuella kvinnorna. Bryr vi oss? Sörjer vi deras död? Lyfter Gardell ett endaste finger? När historiens skuld används för att glömma samtidens skuld är det inte en god historia. Hur traumatisk denna historia än var då, har den nu blivit en narcissistisk historia som inte kan få nog av sig själv. Och sådana finns det redan tillräckligt av. Låt oss berätta en annan historia: historien om aids i dag. I slutänden är det den enda historia som kan rädda liv och som därför är behjärtansvärd på riktigt."
 
Jag behöver inte ens omformulera, Sara Edenheim uttrycker det redan så fint i DN när hon ifrågasätter glorifieringen av Jonas Gardell och "Torka aldrig tårar utan handskar".
Läs hela hennes essä här: http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/gardell-grater-bara-for-mannen

Artonde november

Jag blundar alltid när jag tänker på det.
Jag vågar inte titta. Jag fullföljer aldrig
tanken, men om jag inte blundar blir teorin
alltför påtaglig. Den får endast existera i
min fiktiva verklighet. Bakom min ögonlock.

Fjortonde november

Jag vet inte. Är fruktansvärt lycklig
men känner ändå behov av att peppa
mig själv med postivt tänkande. Därför
glädjs jag över att det idag endast är
tre månader kvar till Alla Hjärtans Dag
(ännu en kommersiell jävla högtid att ha dåligt samvete över).

Provokativt

Jag förstår inte.
Är det omöjligt att hitta passande synonymer till ordet neger
eller är jag endast onödigt lättprovocerad och pk?
Trollhättans statsbibliotek tycker antagligen att jag ska chilla,
det är ju bara femtio år sedan det blev kontroversiellt att säga neger.

Sjunde november

Fantastiskt snygg remix på Lana Del Rey's "Ride" av Active Child
Den som inte lyssnar förtjänar att dö.
http://soundcloud.com/pop-labyrinth/lana-del-rey-ride-active-child

November

Jag tror mig kunna ana en sanning om oss tillsist.
Vi föll därför vi inte visste
hur man hanterar intimitet.
 
Jag vet fortfarande inte hur.
Gömmer mig bakom samma ting som då.
Men jag lär mig. Och jag hoppas,
att du också gör det.

Om

Min profilbild

Johanna

Tiden är ur led, ack föddes jag för att vrida den rätt igen. Ack föddes jag för att väcka den ur sin dvala.
RSS 2.0